SL - en studie i hur man krossar betalningsviljan

I dagens Stockholmsbiliaga i DN kan man läsa om hur den driftige busschauffören själv undersökte hur många som fuskar med SMS-biljetterna. Hans stickprov visade att 111 av 119 hade fuskat och manipulerat/skapat sin SMS-biljett. 93 %!!

Själv har jag alltid undrat hur SL kan införa ett betalsystem som bygger på att man ska visa upp en text i ett display-fönster. Texten kan skapas med vilka medel som helst. Säkerhet som en Post-it lapp!
Detta var uppenbart från projektdag nummer 1 när de började skissa på det här systemet (även före genombrottet av smartphones).

Enligt DN skenar kostnaderna för SL och förlusterna är stora. Ändå betalar vi mer och mer. Priset i kr för ett månadskort:

Men det är klart, det är inte bara dumma betalprojekt och utebliven inkomst som ska finansieras. Det är skadegörelsen på SLs egendom också. Det senaste decenniet har det blivit över en miljard i kostnader enligt SvD. En miljard är en fullständigt horribel och oacceptabel siffra som inte är försumbar när man talar om SLs förluster.


Hur kan SL ha kvar det galna betalsystemet? Man måste ju känna till problemet med fusket efter flera års användning. Är det inkompetens, slapphet eller bara brist på respekt för betalande kunder?

SL borde inse att oviljan att sköta sin egen verksamhet och premieringen av fuskare verkar negativt på ärliga resenärers betalningsvilja!

Undantaget som bekräftar regeln, eller? (6:1)

Om tidsbegränsade ungdomslöner är rätt sätt att hjälpa ungdomar in på arbetsmarknaden kan man tvista om. En DN artikel om dessa ungdomslöner visar, kanske lite oväntat den här gången, att schabloner inte alltid stämmer.
Bilden av att svenska ungdomar är lata och bortskämda, och att invandrare tar jobben med sämre villkor, får sig en törn i "DN frågar":

Av sju tillfrågade kan endast en tänka sig lägre lön för att få ett arbete. Denne ende är också den ende med svenskt ursprung.

Visst är det uppfriskande när fördomar ställs på ända.
Även SvD skriver om ungdomslöner.

---

Med omkring var femte ungdom arbetslös behövs något radikalt. Något så radikalt som att börja tala om de underliggande problemen.
Fredrik Reinfeldt gjorde en sådan ansats (eller var det en groda?):

"Reinfeldt pekar på att den största arbetslösheten finns bland unga som fötts utomlands.
– Ska vi vara ärliga så är en hel del av jobbproblematiken kopplad till utrikes födda"

Om Reinfeldt har rätt och DN frågorna visar på en trend så vore det nog olyckligt för invandrarungdomarna.

Världens otacksammaste jobb

Med anledning av de många debattartiklar om den svenska skolan, som bl.a. DN publicerat (se t.ex. här, DN), kan det vara bra att ha klart för sig hur det kan se ut i skolan. Även om videoklippet nedan visar en ganska tillspetsad situation så är det symptomatiskt för den avsaknad av respekt som finns för personalen i skolan idag. Inom vilket annat yrke än läraryrket skulle det accepteras att man förolämpas, hotas, skrattas åt, filmas och hängs ut på nätet?

Det här beteendet är sannolikt inget eleven fått lära sig hemifrån. I hans familj behandlar man säkert äldre, lärare etc. med viss vördnad. Men i den svenska skolan har han fått lära sig att allt är ok. Ifrågasättande är en dygd även om det passerar gränsen till oförskämdhet.

Skolan har en viktig roll att i att slussa invandrarungdomar ut i det svenska samhället. Då det råder en beklaglig segregation i samhället blir skolan en av få punkter där eleverna kommer i kontakt med de svenska normerna. Om de då får lära sig att allt är ok kan de få en obehaglig chock när de försöker komma ut i arbetslivet. Risken är stor att de kommer på kant med det svenska, och att det svenska kommer på kant med dem. En normlös och för förlåtande skola gör ungdomar en björntjänst och förbereder dem inte för det verkliga livet.

Ska man se något positivt i klippet så kan det vara att killen inte ser sig själv som invandrare. Ser han sig själv som en stolt svensk så är det något bra för oss alla.

68-vinden och skolan

Är det inte självklart att en skola där elever inte lär sig respekt för lärare och andra elever inte fungerar?
Är det inte självklart att många ungdomar behöver tydliga regler?
Är det inte självklart att lärande förutsätter lugn och ro i klassrummet?
Är det inte självklart att lärare behöver medel för att hålla ordning i klassen?
Är det inte självklart att färre och färre vill studera till lärare när yrkets status och relativa lön ständigt försämras?

För Olof Palme, utbildningsminister 1968, och efterföljande arméer av ideologer verkade detta inte vara självklarheter. Under jämlikhetsidealet kastades sunt förnuft ut genom fönstret och den svenska skolan blev vad den blev. Jämlikhet är i sig något eftersträvansvärt men den riktiga vägen dit går inte genom "flumskolan" som enbart urholkar respekten för kunskap.

Hans Bergström tydliggör i en artikel i DN ("68-vinden blåste bort lärarnas auktoritet, status och löner") vad som har hänt i Sverige. Olikheterna med Finlands framgångsrika skola är slående. Läs också de många kommentarerna under DN-artikeln som vittnar om verkligheten.

Parallell
Det är inte svårt att se paralleller med ett annat område, om möjligt ännu känsligare, som också visar på ett monumentalt misslyckande:  Sveriges invandrings- och asylpolitik.
Även här har förd politik, med rötter ur samma idealism, lett till ett ansvarslöst experimenterande med landet. Folkviljan var politikerna inte intresserade av.

Arbetskraftsinvandring - globaliseringsvanvett?

Det är inte bara i asylpolitik som Sverige är unikt. Det gäller även arbetskraftsinvandring. DNs Annika Ström Melin återger glatt OECDs utvärdering som fastslår att "Sverige har blivit det öppnaste landet i västvärlden".

Hon applåderar också att "Sverige går alltså mot strömmen i Europa och hela västvärlden och tar bort gränshinder". Vidare konstateras, "det har blivit betydligt mindre krångligt för dataspecialister, sjuksköterskor, slaktare och städare att komma hit för att arbeta". Observera att detta idag sker utan behovsprövning!


Jaha?
Är det här verkligen bra det?

Arbetskraftsinvandring i form av viss spetskompetens är säkert bra, men kan vi inte utbilda våra egna sjuksköterskor, slaktare och städare? Vi har hög arbetslöshet i landet redan nu och bland invandrare är det ren massarbetslöshet. Var tredje invandrare är arbetslös. Ungdomsarbetslösheten är hela 22,9 % (dec 2011).
Löser verkligen ökad invandring våra problem?? De flesta asylsökande går dessutom rakt ut i utanförskap, arbetslöshet och bidragstagande.


I DN debatt ser Erik Åsbrink, socialdemokratisk f.d. finansminister, ökad invandring som en viktig ingrediens i den nya moderna arbetslinjen. Att "fortsätta att ha en generös flyktingpolitik" i kombination med "ökad arbetskraftsinvandring" ser Åsbrink också som ett psykologiskt medel för att få svenskar att bortse från den problembild som extrem invandring innebär (därför att procentuellt fler invandrare skulle vara i arbete).
Frågan är om detta inte strider mot folkviljan? Politikers strävan att göra Sverige än mer inhomogent ifrågasätts av fler och fler människor.


Ofta nämns behovet av läkare som argument för arbetskraftsinvandring. Var tredje läkare har utbildats utomlands. Samtidigt har det i decennier varit orimligt svårt att komma in på läkarutbildningen i Sverige på grund av för få utbildningsplatser. Absolut toppbetyg har krävts. Eftersom detta har pågått under en längre tid kan man inte annat än säga att det är politikernas avsikt att det ska vara näst intill omöjligt för svenska ungdomar att utbilda sig till läkare. Det finns säkert många intelligenta ungdomar i Tensta och Rosengård med läkardrömmar men dörren är stängd för dem!


Att "Sverige fortsätter gå mot strömmen i västvärlden" känns snarare som en varningssignal om att vi gör något dumt än något vi ska vara stolta över. Men så kan inte Annika Ström Melin, Erik Åsbrink m.fl. tänka - för dem hägrar bara "globalisering".

Skolboksfri skola

Trevlig, men ersätter den
alla böcker?

Två artiklar i DN (ett, två) beskriver hur Sollentuna avvecklar traditionella läromedel och låter datorer och läsplattor ta över istället. För att finansiera datorer till alla barn så låter man helt sonika bli att köpa in skolböcker. Detta ska vara genomdrivet till 2013.

På Tegelhagens skola har man dessutom redan bannlyst papper och penna för förstaklassarna.
Detta bl.a. på grund av att eleverna saknar motoriska förutsättningar för att kunna skriva bra. DN återger hur en lärare "ser många positiva effekter av det nya lärandet, till exempel att barn som har svårt att skapa ord inte behöver känna sig utpekade. I datorn kan de lyssna på sina egna texter och specifika ord." "Det tar inte så mycket kraft heller när man inte behöver forma bokstäver med penna."

På skolan finns heller inga bänkar eller skåp med skolböcker. Inte ett pennfodral i sikte, skriver DN.

Rektor för Tegelhagens skola, Eva-Lotta Kastenholm, säger "Vi tror inte på klassiska läromedel". Om möjligt ännu mer förbluffande uttrycker hon sig om framtiden, "Jag tror inte att pennan kommer att finnas kvar på sikt".

"Skolan tar klivet in i framtiden i stället för att hålla till i forntiden", säger Maria Stockhaus, ordförande i barn- och utbildningsnämnden.


Vilken tjänst gör man barnen genom att signalera att papper, penna och böcker är något förlegat som man helst inte bör befatta sig med? Att skriva och teckna för hand är några av våra mest basala färdigheter.
Förvisso har internet hur mycket information som helst men att tro att man inte behöver läroböcker för den skull verkar inte rimligt. Läroböcker är pedagogiskt utformade för att fungera som utbildningsmaterial. Nu ligger det på varje lärare att omdana internetinformationen till att fungera som läromedel. I många fall blir det nog soppa av det hela.

Borde dessutom inte skolans uppgift vara att främja bokläsande nu när allt fler barn och ungdomar spenderar fler och fler timmar framför datorn på fritiden. Elevers skriv- och läsfärdigheter är redan erkänt dåliga i Sverige. Jag är inte så säker på att mindre skrivning för hand och läsning av färre böcker är vägen att gå. Som bekant kan en dator rätta både stavning och grammatik åt dig. Med ett blankt papper och penna behöver du tänka lite mer självständigt.

På samma sätt som datorvana sägs vara en klassfråga idag kanske vanan att läsa böcker och kunna skriva bra för hand blir en klassfråga i framtiden. Det är inte alla föräldrar som kommer ta sina barn till biblioteken och visa dem vilken guldgruva en bok verkligen kan vara.

Man kan nästan ana att dessa teknikivrare själva har en förtryckt teknikskräck och i ett försök att hänga med utvecklingen släpper alla spärrar och intalar sig att iPad är lösningen på allt. Det finns inget självändamål att använda teknik för teknikens skull. Hjälpmedel har olika fördelar och måste kunna samexistera.
Som relativt teknikvan noterar jag ibland att det finns ett annat dike än teknikfientlighet, och det är övertro på teknik.

Några paralleller: Hjulet är en uråldrig uppfinning/upptäckt som vi är beroende av än idag, även fast vi kan bygga luftfarkoster. Jämför detta med pennan och datorn. Inte heller har vi avskaffat trappor bara för att vi kan bygga hissar. Att en skolledare säger att hon tror att pennan kommer att försvinna tyder på så dåligt omdöme att jag personligen skulle vilja ta mina barn från den skolan omgående.

Självfallet är det riktigt att skolan i obligatoriska moment lär ut hur man arbetar med en dator. Skolan ska se till att detta görs så grundligt att eleven betraktar datorn som vilket arbetsredskap som helst. Detta är krav vi ska ställa på skolan. Men påvisat "antingen eller"-tänk är fel.

Så några decennier efter "flumskolans" införande så har vi en ny frisk stam med pedagoger som är redo att experimentera med våra barn. Vi får se om de lyckas bättre än förra generationen.

Sony Ericsson - hej och hej då - Xperia Arc S

Luren

Nyligen köpte jag en Sony Ericsson Xperia Arc S mobiltelefon. Det var en mycket trevlig bekantskap. Tunnare än iPhone, större skärm och suveränt användarinterface med Android 2.3. Kvalitetskänslan är fullt tillräcklig. SE har hittat rätt efter lite trevande och Arc S är helt klart en mycket konkurrenskraftig smartphone.



Gillar:

• Designen. Den bågformade undersidan gör telefonen inte bara smäcker utan även fullständigt spektakulär!
• Displayen. Skarp 4,2 tums skärm med bra färgåtergivning. LED-backlit LCD, 480 x 854 pixlar, Sony Mobile BRAVIA Engine. iPhone:n kändes lite liten efter några dagar med Arc:en.
• Priset. Ett par tusenlappar billigare än iPhone 4S.
• Att bakåt-knappen sitter längst till vänster och menyknappen sitter längst till höger. Bakåt används oftare och detta gör det enklare för en högerhänt att hantera mobilen med en hand. (Detta skiljer sig mot de flesta andra märken och även från tidigare Xperia-modeller).

Gillar inte:

• Att telefonen kommer med ett antal förinstallerade appar som inte kan avinstalleras (om man inte "rootar" telefonen). Mitt exemplar är för den franska marknaden och innehåller ett antal för mig helt ointressanta appar.
• Att skärmen är placerat så pass långt ner på telefonen. För bättre balans när man använder telefonen med en hand hade jag gärna sett att knappsatsen satt lite högre upp och även att det var större avstånd mellan knappar och skärm för att undvika ofrivilliga tryckningar på skärmen.

Företaget

Tyvärr kommer det inga fler telefoner från Sony Ericsson. I oktober månad 2011 klargjorde Ericsson att sin del av Sony Ericsson inom kort kommer att säljas till Sony.

Tråkigt att Ericsson kastar in handduken, speciellt nu när man fått fram en lur i verklig världsklass. Xperia Arc S har fått mycket beröm. Tex TechRadar.com, som listar världens nu 20 bästa telefoner, rankar Arc S som fyra. Detta trots att Arc:ens grunddesign med en single-core processor är äldre än många av konkurrenterna. (Arc:ens uppföljare Xperia S, vilken endast kommer att bära namnet Sony, får en dual-core processor.)

På inslaget spår med Xperia-varumärket och med rätt marknadsföring finns alltså goda förutsättningar att vända sjunkande försäljningssiffror. Bättre marginaler på telefonerna gör också sitt. Att de senaste Android-modellerna varit en triumf har synts i resultatet.


Ericsson vill renodla verksamheten och behöver inte mobiltelefontillverkningen på samma sätt som när det begav sig. Från början var det en nödvändighet för Ericsson att kunna garantera att det fanns kompatibla mobiltelefonenheter på marknaden när man skulle sälja mobiltelefonsystem. Nu när marknaden har mognat finns inte detta behov längre.

En annan faktor är att mobiltelefonerna blir mer och mer lika små bärbara datorer. Konsumentelektronik av den typen ligger ännu längre bort från Ericssons kärnverksamhet. Synergieffekterna med moderbolaget minskar. Sony bidrar mer till SE än vad Ericsson gör påpekas det, men vad spelar det för roll? SE är ett dotterbolag och behöver inte hållas i handen av Ericsson hela vägen och fokus behöver knappast grumlas för Ericsson på grund av att en telefon kan göra mer än att förmedla samtal.

En annan orsak som har nämnts är tröghet i samarbetet med Sony. Ett smått loser-mässigt förhållningssätt om man frågar mig. Kavla upp ärmarna och "go to work" istället!

SE VD Bert Nordberg.

Resultatet av försäljningen blir att ett antal tusen ingenjörer och anställda i Öresundsregionen blir arbetslösa. Sony flyttar inte omedelbart hem utvecklingen men med största sannolikhet kommer det att ske inom överskådlig framtid. Av den ursprungsliga verksamheten kanske endast ett supportkontor eller liknande blir kvar, och då får man nog betrakta det som tur.

För ankdammen Sverige är detta sorgligt. Givetvis skadar det landet att ännu ett högteknologiskt företag försvinner. Även om man inte kan kräva att Ericssons ledning i första hand ska tänka på landets konkurrenskraft så borde man i högre grad tänka på att man själva är beroende av tillgången till duktiga elektronikkonstruktörer, mjukvaruutvecklare, testingenjörer etc. Ericsson är ett så pass stort företag, och Sverige är så pass litet, att företaget borde se sin roll i att främja att spetskompetens bevaras och frodas i landet. Om inte annat av ren självbevarelsedrift. Observera att många ingenjörsdiscipliner och kunskapsområden är tillämpbara både för Ericsson och Sony Ericsson, även om produkterna skiljer sig åt.


Ericssons framåtångande kinesiske konkurrent Huawei har mycket bredare produktflora. Och just produktionen av telefoner planerar man att mångfaldiga. Vilken kontrast.
Man vet inte vad framtiden har att utvisa. Marknadsområden går upp och ner och kanske Ericsson en dag skulle behövt det där extra benet att stå på.



Under 133 år har det stått Ericsson på telefoner men nu vågade man inte tro på framtiden längre.
"make. believe" under SE loggan var en plattityd. Tack och vila i frid Sony Ericsson.

DN DN DN DN SvD SvD SvD


120419:
Nu är Bert Nordberg petad. Grattis Bert, helt enligt plan får man förmoda.
NT

SD och rondellhundarna

Cirkusen kring konstnären Lars Vilks bild med Profeten Muhammed föreställande en rondellhund fortsätter. Nu senast vill två SD politiker, som ett slag för yttrandefriheten, inrätta en utställning i riksdagshuset med Vilks rondellhundar (Göteborgs-Posten).

Vilks avsikt var att provocera och prova var gränserna går. Diverse mordhot och mordförsök var en tydlig feedback på hans experiment. Från många muslimska länder kom officiella protester. Bla i Pakistan brände demonstranter svenska flaggor och dockor på Fredrik Reinfeldt.

Om Vilks ambition var att visa "jag kan", så vill dessa två SD politiker nu fortsätta och säga "vi kan visst". Jag tycker inte det tillför någonting. En bekymrande stor del av den muslimska världen har redan visat att de befinner sig på medeltidsnivå när det gäller respekt för det fria ordet.

Vad gott för det med sig att bara upprepa samma förolämpning? Det finns bättre metoder för att upplysa om vad demokrati och yttrandefrihet är. Varför provocera till mer hot och hat under en, som jag tycker, smått löjlig paroll om försvarandet av yttrandefriheten.

Lägg till detta att det större antalet muslimer inte reagerar med aggression men ändå tar illa vid sig av vad de upplever som ett respektlöst påhopp.


Somliga rättfärdigar en rondellhundsutställning med att minsann kristenheten också har fått utstå motsvarande förnedring genom Ecce homo-utställningen (som även den ställdes ut i riksdagshuset). Sådana tankar tror jag faktiskt kommer från folk som är ateister. För alla ringer inte strofen "behandla andra som du själv vill bli behandlad" en klocka.


Kom igen, att förolämpa andra må vara en en rättighet men är det en nödvändighet? För mig förefaller det mest smaklöst.

Svar till "Hur blir man en människa i hatarens ögon?"

Man blir sorgsen när man läser om övergreppen i journalisten Niklas Orrenius artikel "Hur blir man en människa i hatarens ögon?" i DN 14/12. Vettiga människor behandlar inte andra människor så.

Frågan som ofrånkomligen dyker upp, har detta blivit detta vanligare? Är rasism och nazism på frammarsch i Sverige?

Mitt spontana svar skulle vara nej. Jag kan inte påminna mig när jag senast såg ett hakkors ritat på en vägg och jag har aldrig sett svenskar kasta sten på invandrare.
Sedan läser jag artikeln en gång till, tänker efter och finner att många av påhoppen verkar komma från vanliga svenskar i tillsynes vardagliga situationer. Kvinnan på cykel, den affärsklädde damen och skolbarnen som kastar snöboll. Hmm, nu blev det jobbigt, tänker jag, men hoppas ändå att det rör sig om marginella företeelser.

I alla samhällen finns en liten klick personer som har en rasistisk ideologi. De ser ner på andra folk och tycker att de av naturen är sämre/oärligare/latare/mindre sympatiska. Jag tror inte nödvändigtvis påhopparna i artikeln tillhör den gruppen. De kan tyvärr vara vanliga Svenssons som tappar greppet för att det känner sig maktlösa. Maktlösa över att inte kunna påverka när de ser sin omgivning förändras till något de inte känner sig hemma i. För vem tillåts ostraffat ifrågasätta immigrationspolitiken? När orden tryter tar nävarna vid, och på samma sätt, när orden kväses tar nävarna vid.

När det brister för denne Svensson skiljer han inte på person och sak. Han ger sig tyvärr på den enskilde invandraren utan tanke på att det är en människa av kött och blod. När jag sen konstaterar att mediaetablissemanget hänger sig åt en snarlik företeelse så ser jag hur cirkeln sluts. Enligt min åsikt väljer media ofta att inte särskilja kritik mot immigrationspolitiken från (mindre rumsren) kritik riktad mot invandrare. Raskt slår man ordet rasist i huvudet på samtliga. Detta föder naturligtvis uppgivenhet och därigenom får vi en onödig polarisering.

Medan artikelförfattaren stämplar "hat" i pannan på dessa desillusionerade Svenssons så söker jag hellre ett ord som desperation. Trots detta kan handlingarna inte urskuldas.

Givetvis gör Niklas Orrenius gör helt rätt som kritiserar de som går över gränsen men vore det inte befriande att för en gångs skull få höra ett fortsatt resonemang?
Istället för att skuldbelägga ett helt folk, "Den svenska främlingsfientligheten är ingen fiktion", kunde man fråga sig vad problemen är symptom på. Är det otänkbart att våra strävanden efter mångkultur faktiskt har gått för långt? Måste det vara fel på folket när svårigheter uppstår? Det vore klädsamt om journalisterna någon gång kunde ifrågasätta ideologin som drivit på den extremt höga invandringen som Sverige haft.

Den som följer med i media ser onekligen att det ofta uppstår friktion på ställen där vitt skilda kulturer möts. Logiken borde då säga en att det är lättare att lyckas med integration om antalet nyanlända begränsas. Det verkar inte finnas någon sådan insikt hos styrande politiker. Har man redan gett upp integrationen? Med tillräckligt stor mix så finns inget "svenskt" att integrera till.


För Niklas Orrenius är det inte anmärkningsvärt att en tredjedel av eleverna i sin dotters klass kommer från muslimska hem. Troligen kommer det inte heller vara problematiskt för honom när två tredjedelar är muslimska barn. Finns det någon gräns för Niklas? 90%? Troligen inte. Detta pga att han och hans gelikar har gjort migrationsfrågor till att handla om människovärde.

Expressens Ulf Nilson som kommenteras i artikeln säger att "vi svenskar" är på väg att "avskaffa oss själva". För Niklas är detta provocerande. Men i sanningens namn, är det inte ett ganska träffande uttryck för städer som Malmö och Södertälje där andelen invandrare utgör 40 - 50 %? Med en fortsatt hög invandringstakt så kommer det dessa siffror givetvis även gälla riket. Det är föga troligt att förloppet blir lika smärtfritt som i Niklas dotters klass.
Men en svensk tiger. Inga politiska partier (utom kamikaze-piloterna) vågar ta i den känsliga frågan.

Niklas Orrenius skriver att han "längtar åter efter att bo i ett annat land än Sverige". Är det därför han gärna ser att världen kommer till Sverige?
Tro det eller ej, men många svenskar vill bo i Sverige för att det är just Sverige.

Även fast "Hur blir man en människa i hatarens ögon?" är en ytterst befogad fråga så är även detta en befogad fråga:  
Hur blir man en icke-rasist i mångkultur-fanatikerns ögon?

Journalistetik i stort och smått

Häromdagen halkade jag in på förbundstidningen Journalistens hemsida.
Där kunde man finna följande "poll".

Resultatet var lite jobbigt tycker jag.... nära en tredjedel har inget problem med att ljuga:

De flesta av oss brukar nog känna att man bör hålla sig till sanningen även om det handlar om en struntsak. Men inte journalisterna inte...

Om journalisterna inte har etik i smått kan man undra om de har det i stort ;-)

Journalisters partisympatier

Grafen nedan bygger på en undersökning gjord av Institutionen för Journalistik och Masskommunikation på Göteborgs universitet. Undersökningen har några år på nacken (2006) men är ändå ny för mig och kanske för några av er också.

Förutom mätdata från tabell 1 bygger grafen på en tidigare
undersökning med mätpunkterna 1954, 1968 samt 1973.

På 90-talet och första delen av 00-talet kan man alltså se att ca 2/3 av journalisterna sympatiserade med vänsterblocket.

Tabellen visar bla överrepresentation för Miljöpartiet och Vänsterpartiet och underrepresentation för moderater och socialdemokrater. Som toppnotering hade Vänsterpartiet 1999 osannolika 31 % av sympatierna i journalistkåren. Som jämförelse fick V 12 % i riksdagsvalet 1998. Vid nästa mätning 2005 verkade många journalister ha vallfärdat till Miljöpartiet. Det vore intressant att se en nygjord mätning, men en känsla är att Miljöpartiet är still going strong.

Rapporten nämner två saker som eventuellt skulle kunna hämma vänsterövertaget var det gäller politisk påverkan på folket:

• Bland redaktionellt ansvariga finns en en jämnare åsiktsfördelning.
• Bland tunga politiska skribenter finns en jämnare åsiktsfördelning.

Personligen tror jag inte att man ska överskatta inverkan av dessa två punkter. Sannolikt ger ens personliga politiska åsikt en viss vinkling i rapporteringen, även om man skulle vara ålagd att vara objektiv. Dessutom tror jag att den politiska genomslagskraften i de mer allmänt hållna spalterna är nog så god. De som läser djuplodande politiska analyser är ofta luttrade och har redan sina åsikter satta. Bland kolumner, krönikor och kultursidor kan man sprida sina värderingar till en större och mer lättpåverkad krets. I dessa sammanhang brukar också journalister tillåtas vara mera personliga.

Så har den tredje statsmakten gjort sitt jobb? Trots utstickande åsikter hos vissa journalister så är ju ändå tanken att de tillsammans ska utföra en objektiv granskning av politikernas styre. En viss vänsterretorik får man väl ändå igenkännande erkänna att det har förekommit under de senaste decennierna; vi har alla lärt oss vad som är "ok" att tycka. Men har det haft någon större betydelse för Sveriges utveckling?