2011-12-06

Journalisters partisympatier

Grafen nedan bygger på en undersökning gjord av Institutionen för Journalistik och Masskommunikation på Göteborgs universitet. Undersökningen har några år på nacken (2006) men är ändå ny för mig och kanske för några av er också.


Förutom mätdata från tabell 1 bygger grafen på en tidigare
undersökning med mätpunkterna 1954, 1968 samt 1973.

På 90-talet och första delen av 00-talet kan man alltså se att ca 2/3 av journalisterna sympatiserade med vänsterblocket.




Tabellen visar bla överrepresentation för Miljöpartiet och Vänsterpartiet och underrepresentation för moderater och socialdemokrater. Som toppnotering hade Vänsterpartiet 1999 osannolika 31 % av sympatierna i journalistkåren. Som jämförelse fick V 12 % i riksdagsvalet 1998. Vid nästa mätning 2005 verkade många journalister ha vallfärdat till Miljöpartiet. Det vore intressant att se en nygjord mätning, men en känsla är att Miljöpartiet är still going strong.

Rapporten nämner två saker som eventuellt skulle kunna hämma vänsterövertaget var det gäller politisk påverkan på folket:
  • Bland redaktionellt ansvariga finns en en jämnare åsiktsfördelning.
  • Bland tunga politiska skribenter finns en jämnare åsiktsfördelning.

Personligen tror jag inte att man ska överskatta inverkan av dessa två punkter. Sannolikt ger ens personliga politiska åsikt en viss vinkling i rapporteringen, även om man skulle vara ålagd att vara objektiv. Dessutom tror jag att den politiska genomslagskraften i de mer allmänt hållna spalterna är nog så god. De som läser djuplodande politiska analyser är ofta luttrade och har redan sina åsikter satta. Bland kolumner, krönikor och kultursidor kan man sprida sina värderingar till en större och mer lättpåverkad krets. I dessa sammanhang brukar också journalister tillåtas vara mera personliga.

Så har den tredje statsmakten gjort sitt jobb? Trots utstickande åsikter hos vissa journalister så är ju ändå tanken att de tillsammans ska utföra en objektiv granskning av politikernas styre. En viss vänsterretorik får man väl ändå igenkännande erkänna att det har förekommit under de senaste decennierna; vi har alla lärt oss vad som är "ok" att tycka. Men har det haft någon större betydelse för Sveriges utveckling?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar